De kommande 50 åren enligt Oswald Spengler

Hur kommer de nästa 50 åren att se ut? Vi vänder oss till oraklet Oswald Spengler för att få svaret, om ni nu stirrat färdigt på den där bilden av Lars Ohlys gollor, vill säga. Läs lite Spengler, för all del. Den sägs ha influerat såväl amerikansk utrikespolitik som Shamil Basayev, jätteskägget i Kaukasus.

För det första ska man förstå att vi övergått från kultur till civilisation så som Spengler ser det. Den västerländska civilisationen är en stelnad kultur utan bärande idé, och alltså på väg in i de sista stadierna av utveckling innan den utsläcks. Vår civilisations vinter, som han uttryckte det.

För det andra ska man förstå att Spenglers idéer bygger på komparativa civilisationsstudier, det vill säga förutsättningen att alla civilisationer genomgår ungefär samma utvecklingsstadier. Stämmer detta kan man fritt översätta vår samtid till andra perioder i historien och på så vis placera dagens skeenden i en universiell historisk kontext.

Spengler talade mycket om ”the fourth estate”, med vilket han avsåg den urbana befolkningen. Utvecklingen går alltid snabbast i städer och ”the fourth estate” består av en disillusionerad massa som är metropolitisk och individualistisk, och därmed frikopplad från kulturbärande idéer. Den blir imperialistisk och universalistisk. Ska man mäta tidens gång enligt Spenglers klocka ska man alltså observera den urbana, arbetande ”klassen” – södermalmshipsters, helt enkelt.

Här kommer en kort exposé över olika ämnesområden:

Politik:

Här kommer vi att se mer av den s k Caesarismen, det vill säga att vi överger demokratin åtminstone i praktisk mening till fördel för demagogiskt kejsarstyre. Populism. Än så länge har vi i alla fall i Sverige inte sett så mycket av personkult, men nog verkar det som att moderata partiet, därmed alliansen och därmed också regeringen styrs av ett fåtal. Visst, de träffas och snackar för syns skull men det är nog Borg/Reinfeldt som tar de viktiga besluten? Spengler förutser att den allmänna läskonsten gör media meningslöst, eftersom den utan pardon kommer att exploateras som ett medium för att nå ut till populasen. Den kommer alltså att förr eller senare tömmas på sanning och fyllas av propaganda. För de stater som har resurserna kommer också politiken att innebära en mer ohöljd imperialism. Politiken präglas av formlöshet och avsaknad av bärande idéer och endast den exekutiva makten betyder således något. De som attraheras till politiken kommer därför att vara människor som vill sitta nära den exekutiva makten. Drivkraften i politiken är inte längre idealism eller pliktkänsla utan hungern efter den exekutiva makten av en eller annan anledning (personlig vinning t ex). politiken blir därför också sårbar för privata initiativ som lobbyism. Politikens vapen är pengar, enligt Spengler, och de rådande ideologierna blir helt och hållet materialistiska. De olika ideologierna på spelplanen kommer endast att handla om olika fördelningsmodeller för pengar.

Religion:

Materialism och vetenskap. Här kan dock desperationen komma till uttryck dels genom nya märkliga kulter och dels genom försök att återuppväcka gamla idéer. ”Mer av samma”, skulle jag vilja påstå.

Konst och kultur:

I samband med att bärande idéer försvinner, blir det också meningslöst med symbolisk konst eftersom de gemensamma referensramarna försvinner. Den enda utvecklingen som finns tillhanda är då att konsten följer snabba modenycker. Gamla konstverk blir kuriosa, meningslösa artefakter från en svunnen tid som inte längre innebär något för den moderna människan. Därmed inte sagt att de blir värdelösa eftersom de ändå kan fungera som statussymboler eller investeringsobjekt.

Försvar:

Spengler förutser slutet på värnplikten. Ganska logiskt. Saknas gemensamma bärande idéer går det inte heller att mobilisera ett helt folk för ett gemensamt mål. Arméerna blir mindre men slagkraftigare och används inte för nationellt försvar utan för imperalistiska krigsföretag i fjärran kolonier. Mindre nationer kan helt utplånas i kampen om resurser och territorium. Han förutser också konkurrerande privata arméer och till och med helt privatiserade krig. Här kan man också i praktiken se demokratins sammanbrott. Medan huvuddelen av befolkningen är helt ointresserade av krig, kommer en minoritet fortfarande att föra krig som påverkar majoriteten.

Gillar man inte den här utvecklingen så är det läge att påminna om Spenglers sten-sax-påse-resonemang. Politikens vapen är pengar – insamlandet och fördelandet av pengar. Det enda vapen som kan slå pengarna, enligt Spengler, är blod. Och just på grund av formlösheten och individualismen kommer den enskilda människan att vara ovillig att utgjuta sitt blod – civilisationens vinter blir därför en promenadseger för pengarna och politiken, men också civilisationens slutgiltiga undergång.

Disclaimer:

När det gäller Spengler är att han pratar om ”ras” och ”folk”, vilket inte ska tolkas i den biologiska meningen. Han lär ha sagt om nationalsocialisterna att deras definition på ras är den man föds till, medan Spenglers egen definition av ”ras” var den vars värderingar man omfamnade. Ska man dra en modern parallell handlar det alltså om ett begrepp likt Sverigedemokraternas ”assimilation” eller ”inkluderande svenskhet” eller en ”folksjäl”. Den som omfamnar svenska/västerländska värderingar tillhör alltså den västerländska ”rasen” oavsett sitt genetiska arv, enligt Spengler.